Dödfödda eller svaga kalvar är i vissa fall infekterade av en parasit som har hunden som huvudvärd. Detta har visats av veterinär Susanne Stenlund, som i sitt doktorsarbete har studerat parasitens betydelse hos svenska mjölkkor. På 1980-talet upptäcktes en ny parasit, Neospora caninum, som visats ligga bakom en stor andel av aborter hos kor. Den förekommer även hos kor i Sverige, men tycks inte vara lika spridd här som i vissa andra europeiska länder. Neospora caninum är en parasit som lever inuti cellerna hos sitt värddjur. Parasiten är beroende av en köttätande huvudvärd, som i Susanne Stenlunds avhandling har visats kunna vara en hund. I sin huvudvärd kan parasiten föröka sig könligt och sedan spridas till nya individer (mellan-värdar) genom huvudvärdens avföring. Parasiten kan dock även föröka sig könlöst i mellanvärdar och sprida sig från mor till foster i flera generationer. Detta är parasitens huvudsakliga form av smittspridning. Flera olika djurslag kan fungera som mellanvärd, men N.canicum orsakar problem framför allt hos nötkreatur, vilka löper risk att abortera sina foster då de är infekterade. Susanne Stenlund följde i sitt doktorsarbete bland annat två mjölkkobesättningar där djuren var naturligt infekterade med N. caninum. I den ena besättningen var samtliga infekterade djur avkomma från två anmödrar. I avhandlingen visas starka bevis på medfödd smitta hos djuren, och på parasitens stora förmåga att spridas från ko till kalv i flera generationer. I den andra besättningen ökade den höga andelen infekterade djur från 63 procent till 87 procent på fem år. Förutom spridning från kor till deras avkomma anses en del av denna ökning bero på överföring till nya djur via en sk huvudvärd, eftersom djur som tidigare inte varit infekterade blev smittade under studiens gång. Abortfrekvensen var i båda besättningarna högre än genomsnittet för svenska besättningar. Genom att isolera parasiten från en dödfödd kalv, och därefter odla den på laboratorium, kunde Susanne Stenlund med flera olika tekniker bevisa att parasiten är identisk med den som man tidigare isolerat från hund. Hunden får i sig parasiten via infekterat kött, och via hundens avföring kan smittan sprida sig till kornas betesmarker eller foder. Forskningen har stötts av Skogs- och jordbrukets forskningsråd samt Stiftelsen Lantbruksforskning. Den har också varit en del av ett EU-samarbete. Veterinärmedicine doktor Susanne Stenlund, SLU, institutionen för obstetrik och gynekologi, försvarade i september 2000 sin avhandling "Neospora caninum in cattle in Sweden Isolation of the parasite and studies of its transmission".
Born 1957-01-21 in Uppsala domkyrkoförs (C).
Baptized in Uppsala domkyrkoförs (C).

Dödfödda eller svaga kalvar är i vissa fall infekterade av en parasit som har hunden som huvudvärd. Detta har visats av veterinär Susanne Stenlund, som i sitt doktorsarbete har studerat parasitens betydelse hos svenska mjölkkor. På 1980-talet upptäcktes en ny parasit, Neospora caninum, som visats ligga bakom en stor andel av aborter hos kor. Den förekommer även hos kor i Sverige, men tycks inte vara lika spridd här som i vissa andra europeiska länder. Neospora caninum är en parasit som lever inuti cellerna hos sitt värddjur. Parasiten är beroende av en köttätande huvudvärd, som i Susanne Stenlunds avhandling har visats kunna vara en hund. I sin huvudvärd kan parasiten föröka sig könligt och sedan spridas till nya individer (mellan-värdar) genom huvudvärdens avföring. Parasiten kan dock även föröka sig könlöst i mellanvärdar och sprida sig från mor till foster i flera generationer. Detta är parasitens huvudsakliga form av smittspridning. Flera olika djurslag kan fungera som mellanvärd, men N.canicum orsakar problem framför allt hos nötkreatur, vilka löper risk att abortera sina foster då de är infekterade. Susanne Stenlund följde i sitt doktorsarbete bland annat två mjölkkobesättningar där djuren var naturligt infekterade med N. caninum. I den ena besättningen var samtliga infekterade djur avkomma från två anmödrar. I avhandlingen visas starka bevis på medfödd smitta hos djuren, och på parasitens stora förmåga att spridas från ko till kalv i flera generationer. I den andra besättningen ökade den höga andelen infekterade djur från 63 procent till 87 procent på fem år. Förutom spridning från kor till deras avkomma anses en del av denna ökning bero på överföring till nya djur via en sk huvudvärd, eftersom djur som tidigare inte varit infekterade blev smittade under studiens gång. Abortfrekvensen var i båda besättningarna högre än genomsnittet för svenska besättningar. Genom att isolera parasiten från en dödfödd kalv, och därefter odla den på laboratorium, kunde Susanne Stenlund med flera olika tekniker bevisa att parasiten är identisk med den som man tidigare isolerat från hund. Hunden får i sig parasiten via infekterat kött, och via hundens avföring kan smittan sprida sig till kornas betesmarker eller foder. Forskningen har stötts av Skogs- och jordbrukets forskningsråd samt Stiftelsen Lantbruksforskning. Den har också varit en del av ett EU-samarbete. Veterinärmedicine doktor Susanne Stenlund, SLU, institutionen för obstetrik och gynekologi, försvarade i september 2000 sin avhandling "Neospora caninum in cattle in Sweden Isolation of the parasite and studies of its transmission".