Per Ericsson.
Mellan 1716 och 1759 kronobonde vid Rävsta i Lunda. Ca 1759- 61 bosatt vid Hjärmesta i
Tuna, därefter bosatt vid Tjärsta i Lunda.
"Bonden Per Persson i Pilthyttan, Tuna socken, androg för häradsrätten, genom
nämndemannen Erik Persson i Syrtorp, att hans hustru Maria Persdotter för ungefär 15 år
sedan avlidit, och har han väl sedermera själv förestått förmynderskapet för sin omyndiga
dotter Anna. Men emedan han nu både hunnit till sina 60 års ålder, och dessutan är mycket
sjuklig, samt i 3ne års har merendels måst hålla vid sängen, och således intet är i stånd att
rätteligen vårda och iakttaga förbemälta sin dotters rätt och bästa, ty begär han, att hennes
moderbroder Per Eriksson i Rävsta, Lunda socken, till hennes förmyndare måtte förordnas,
vartill häradsrätten, vid så fatta omständigheter, fann skäligt att lämna sitt bifall" (renoverad
dombok, Södermanlands län, 78. Jönåkers häradsrätt, 1738 7/2 § 34).
Makarna anklagades tillsammans med sonen Per för att ha stulit hö av grannarna. De
nekade trots överväldigande bevis, och blev frikända (renoverad dombok, Södermanlands
län, 80a.
Jönåkers häradsrätt, 1740 31/ § 28 & renoverad dombok, Södermanlands län, 82. Jönåkers
häradsrätt, 1741 8/2 § 19).
Per Eriksson utsågs tillsammans med svågern Jonas Olofsson i Laggarbo, Tunaberg, till
förmyndare för brodern Olof Eriksson och svägerskan Elin Torstensdotters omyndiga barn i
Tuddetorp, Tunaberg (renoverad dombok, Södermanlands län, 84a. Jönåkers häradsrätt,
1742 25/5 § 16).
"Samma dag kärade drängen Nils Persson i Skällsta till bonden Per Eriksson i Rävsta,
angående redogörelse för Nils Perssons hustrus, Kerstin Eriksdotters arv, med ränta, men
uppå häradsrättens föreställning kommo parterna i godo sålunda överens, att Per Eriksson,
så snart hustru Kerstin Eriksdotter går utur hans hus och bröd, till Nils Persson för hennes arvs
fordran utbetalar i ett för allt sextio daler 3 öre kopparmynt, varmed all tvist dem emellan skall
vara dödad och upphäven. Och som parterna denna förlikning och protokollet införd
erkände och sig därmed på bägge sidor nöjda förklarade samt om stadfästelse därå
anhöllo.
Alltså resolverades det finner häradsrätten skäligt, detta deras frivilliga åsämjande att gilla
och Per Eriksson till följe därav skyldig förklara, de utfästa sextio dalerna 3 öre kopparmynt
till Nils Persson betala, så snart hans hustru utur Per Erikssons hus och bröd sig begiver"
(renoverad dombok, Södermanlands län, 101. Jönåkers häradsrätt, 1751 25/5).
Bonde.
Född 1689-01-28 i Tunaberg (D). [4]
Död 1762-06-30 i Lunda (D). [5]
|
Anders Andersson.
Bonde Rävsta, Lunda.
Död 1715 i Lunda (D). [6]
"Tiggaregumman hustru Anna i Hälla tilltalade bonden Anders i Rävsta för det att dess hund
har bitit henne stort hål i benet, något före jul, begärandes att Anders därför plikta måtte och
betala henne för dess sveda och värk. Anders i Rävsta sade att han icke visste att hunden
bitit henne förrän han fick Citationen" (Jönåkers häradsrätt A1: 2b, 1698 2/3. Anders
Andersson fick "i allt för allt giva i förlikning in natura en halv spann mjöl eller dess med
penningar 4 riksdaler").
Anders Andersson besvärade sig skriftligen vid tinget 1706 29/10 "huru som till rusthållet där
sammanstädes han icke någon skog, var med han det hemmanet kunna reparera och
förbättra, äga skall, och allt därför anhöll, som dess hävd av lång tid, på Jäders skog han
och nu betagavara skall, måtta för bemälde Rävsta rusthålls vidmakthållande, honom till
dess nödtorft, sig få av kronoallmänningen betjäna, vara efterlåtet, för den skull, som denna
dess ansökning till rusthållets konservation synes skälig vara" (Jönåkers häradsrätt, A1:3b §
66).
|
