Schmidt and Stenlund Genealogy

Discovering our family roots from the 1500 century to modern times

Bo* Mikael Sture Kalling

Male 1892 - 1975  (82 years)


Personal Information    |    Notes    |    Sources    |    All

  • Name Bo* Mikael Sture Kalling 
    Born 4 Aug 1892  Hedvig Eleonora (AB) Find all individuals with events at this location  [1
    Gender Male 
    Died 17 Feb 1975  Danderyd (AB) Find all individuals with events at this location  [1
    Person ID I4389  Schmidt
    Last Modified 4 Mar 2015 

    Family Ingrid Elisabet Lilljekvist,   b. 19 Aug 1894, Jakob (AB) Find all individuals with events at this location,   d. 6 Jun 1990, Danderyd (AB) Find all individuals with events at this location  (Age 95 years) 
    Children 
     1. Carl Fredrik Ulf* Bosson Kalling,   b. 19 Apr 1917, Borlänge kbfd (W) Hagakyrkan Find all individuals with events at this location,   d. 8 Dec 1999, Danderyd (AB) Find all individuals with events at this location  (Age 82 years)
    Last Modified 22 Dec 2005 
    Family ID F1719  Group Sheet  |  Family Chart

  • Notes 
    • Greve, metallurg, utecxaminerades 1915 som bergsingenjör från Tekiska högskolan och anställdes på dess materialprovningslaboratorium. 1916 blev K driftsingenjör vid Domarfvets järnverk och anställdes vid ab. Ferrolegeringar i Trollhättan. 1924 - 31 var han knyten till Avesta jernverks ab., där han utvecklade metoder för tillverkning av rostfria och syrabeständiga stål och vidare uppfann en järnsvampsprocess. 1931 kallades han till professuren i järnets metallurgi vid Tekniska högskolan i Stockholm, där han nydanade undervisningen i metallurgi genom att införa de termodynamiska betraktelsesätten. Han utförde en rad viktiga forskningsarbeten beträffande olika stålprocessers metallurgi, gaser i stål m.m. Vidare utvecklade han tillsammans med I Rennerfelt en metod för torrfärskning av granulerat tackjärn (RK-processen). 1940 lämnade K. professuren och blev teknisk chef vid Bolidens gruv-ab., där han bl.a. ledde utarbetandet av nya metoder för framställning av nickel, bly m.fl. metaller. Sedan 1945 är K. teknsikt-vetensakplig dir. vid St Kopparbergs bergslags ab. och chef för den nyinrättade forskningenscentralen i Domarvet. Han belönades 1936 med Vetenskapsakademins Arnbergska pris och 1938 med Jernkontorets Rinmansmedalj. K. blev medlem av Ingeniörsvetensakapsakademin 1934 och av Vetenskapsakademin 1944. Han är ledamot av Statens naturvetenskapliga forskningsråd och Atomkommisionen.



      Bo Kalling är mest känd för Kaldo-processen, en metallurgisk process för ståltillverkning. Kaldo-processen utvecklades vid Domnarvets järnverk i slutet av 1940-talet under ledning av professor Bo Kalling (därav namnet Kaldo efter Kalling och Domnarvet). I början av 1970-talet hade ett tiotal stålverk installerat Kaldo-konvertrar, men på grund av de höga driftskostnaderna avställdes de flesta relativt snabbt. Processmetallurgiskt har processen emellertid stor flexibilitet; den tar bara ca. 35 minuter att utföra, ingen extern uppvärmning krävs och upp till 40% stålskrot kan inkluderas i laddningen.Processen genomförs i en konverter, vilken roterar kring sin längdaxel (max 40 varv/min) och under blåsningen lutar 17° mot horisontalplanet. Snett ovanför ugnskroppen finns fickor för chargering av kalk, malm med mera. Under blåsningen täcks mynningen av en svängbar vattenkyld huv, där en s.k. syrgaslans finns monterad. Gasen från konvertern sugs sedan ut genom huven och passerar en stoftreningsanläggning.Kaldo-processen kan användas för färskning av såväl högfosfor- som lågfosforråjärn. Konvertern kan regleras med varvtal, syrgasflöde och lanshöjd samt genom tillsättning av kalk och kylmedel. Den höga avgastemperaturen orsakar emellertid en kraftig termisk belastning på infodringen, vilket är en av orsakerna till processens höga foderslitage. En av de stora fördelarna med processen är att rotationen gör det möjligt att styra färskningen så att högkolhaltiga stål kan tillverkas direkt i ugnen, även från förhållandevis fosforrikt råjärn. Vidare bidrar processens goda värmeekonomi (vilket framförallt ett resultat av den goda efterförbränningen av kolmonoxid till koldioxid i ugnsatmosfären) till att skrotsmältningskapaciteten är mycket hög.Kaldo-processens höga driftkostnader var länge ett problem. Under hela 1970-talet arbetades nya förbättringar fram vid Domnarvet, vars stålverk drog lika mycket elektricitet som hela Borlänge. Framförallt hade man problem med processens höga foderslitage och underhållet av den mekaniska utrustningen. Trots de anmärkningsvärda förbättringar man uppnådde i fråga om dessa faktorer avställdes de två konvertrarna i Domnarvet under 1981.Kategorier: Industrihistoria

  • Sources 
    1. Sveriges dödsbok.