| Notes |
- E. blef student i Lund 1810. Efter idkade medicinska studier och aflagda praktiska prof, promoverades han till med. doktor 1819 och erhöll sin första ordinarie befordran som provinsialläkare på Öland 1822. Transporterad härifrån 1824 till samma beställning i Vexiö, kvarstannade han där till slutet af 1826, då han anställdes som provinsialläkare i Kalmar, från hvilken post han tog afsked 1853. Under hans tjänstetid på Öland väckte därvarande rikedom på ålderdomsminnen och märkvärdiga fornfynd hans håg för antikvariska studier. Den nordiska fornkunskapen blef sedan ett städse med intresse omfattadt ämne för hans forskningsifver och han tillägnade sig däri insikter, som vunno berömligt erkännande både i och utom fäderneslandet. 1832 blef han af dåvarande riksantikvarien, kanslirådet Liljegren, förordnad att hafva uppsikt och vård öfver alla i Kalmar län och på Öland befintliga fornlämningar och inkallades efter hvartannat till ledamot och medarbetare i åtskilliga arkeologiska samfund och sällskap. Död i Kalmar d. 5 augusti 1866. En af honom sammanbragt samling af fornsaker och mynt inlöstes till statens historiska samlingar, hvarjämte hans arkäologiska sysselsättningar kunna anses som den lyckliga anledningen till att han kom att gifva akt på och därigenom från förstörelse rädda Linnés märkvärdiga anteckningar öfver Nemesis divina, hvilka, efter att ett halft århundrade varit spårlöst försvunna, af honom påträffades i ett sterbhus och öfverlämnades till universitetsbiblioteket i Uppsala. Sin verksamhet som författare nedlade han dels i en mängd uppsatser i svenska läkaresällskapets årsberättelser och handlingar, dels i smärre afhandlingar för folket, rörande hälsovården och försiktighetsmått under farsoter.
|
1791 - 1866 (74 years)
[1]