Axel married Margareta Dorotea Granlund on 31 Mar 1878. Margareta was born on 5 Aug 1856 in Sollefteå (Y); died on 16 Nov 1912 in Åsele (AC). [Group Sheet] [Family Chart]

Notes:

Jean Petter Hammar började redan vid 11 års ålder som lärling i en affär i Malmö. 1830 erhöll han anställning hos sin svåger Petter Hasselvist i Döderhultsvik. Öppnade 1836 egen diverse- och virkesaffär i Pataholm. Denna överlät han till sin måg Axel Johansson 1861 samt flyttade till sin gård Boda i Älem. Denna gård hade han köpt redan 1852 och tillträdde den 1854. Han lät där uppföra nya byggnader och anlade en stor trädgård. En av honom anlagd väg från stora landsvägen till gården kallas än i dag "Hammarvägen". Han ägde två fartyg Charlotta och Hoppet och ett av dessa, som var oassurerat, gick under med man och allt. Hans förhoppningar att för alltid få kvarstanna på Boda och ägna sig åt sina käraste sysselsättningar - trädgårdsskötsel och blomsterodling - blevo ej förverkligade. Förutom förlusten av fartyget hade han gått i borgen för en god vän och för att kunna betala denna borgen måste han 1866 sälja Boda, för vilken han erhöll 12.000 riksdaler riksmynt. Han fick dock bo kvar ett år utan att betala hyra. Sedan flyttade han till Långem

Jean married Maria Christina Ekman on 27 Feb 1839 in Kalmar domkyrkoförs (H). Maria (daughter of Otto Christian Ekman) was born on 24 Feb 1817 in Malmö; died on 9 Jan 1896 in Lönneberga (H). [Group Sheet] [Family Chart]

Notes:

E. blef student i Lund 1810. Efter idkade medicinska studier och aflagda praktiska prof, promoverades han till med. doktor 1819 och erhöll sin första ordinarie befordran som provinsialläkare på Öland 1822. Transporterad härifrån 1824 till samma beställning i Vexiö, kvarstannade han där till slutet af 1826, då han anställdes som provinsialläkare i Kalmar, från hvilken post han tog afsked 1853. Under hans tjänstetid på Öland väckte därvarande rikedom på ålderdomsminnen och märkvärdiga fornfynd hans håg för antikvariska studier. Den nordiska fornkunskapen blef sedan ett städse med intresse omfattadt ämne för hans forskningsifver och han tillägnade sig däri insikter, som vunno berömligt erkännande både i och utom fäderneslandet. 1832 blef han af dåvarande riksantikvarien, kanslirådet Liljegren, förordnad att hafva uppsikt och vård öfver alla i Kalmar län och på Öland befintliga fornlämningar och inkallades efter hvartannat till ledamot och medarbetare i åtskilliga arkeologiska samfund och sällskap. Död i Kalmar d. 5 augusti 1866. En af honom sammanbragt samling af fornsaker och mynt inlöstes till statens historiska samlingar, hvarjämte hans arkäologiska sysselsättningar kunna anses som den lyckliga anledningen till att han kom att gifva akt på och därigenom från förstörelse rädda Linnés märkvärdiga anteckningar öfver Nemesis divina, hvilka, efter att ett halft århundrade varit spårlöst försvunna, af honom påträffades i ett sterbhus och öfverlämnades till universitetsbiblioteket i Uppsala. Sin verksamhet som författare nedlade han dels i en mängd uppsatser i svenska läkaresällskapets årsberättelser och handlingar, dels i smärre afhandlingar för folket, rörande hälsovården och försiktighetsmått under farsoter.